Sid 2:

Juli
Augusti
 
 

JULI
 
 
 

010701

Primus är en sjövild liten kille, det har jag konstaterat för
länge sedan. Inte i någon negativ bemärkelse - tvärt om- jag vill ju
ha en liten vilding och han passar mig precis.
Men han är rolig, för hur vild han än är, så blir han en annan hund
när han får komma upp i sängen till mig. Har han varit helt
galen och rusat runt och härjat, så räcker det med att jag lyfter
upp honom till mig. Då sträcker han ut sig och lägger sig tillrätta
på min arm med magen i vädret och somnar. Helst ska han ha mitt
finger i munnen och snutta på också. Och han snarkar som en
timmerhuggare.
Han är så..... vad ska jag kalla det...... cool. Ja, det är rätt ord.
Han verkar så trygg i sig själv. Han vågar ge sig ut på egna äventyr
och ligger han och sover så är det oftast innanför köksgrinden så
man måste öppna grinden liksom på honom. Men flyttar han sig? Icke.
Han kasar med längs golvet och sussar vidare. Inte ens när Jonas
som var här och hälsade på klev över grinden (över Primus) för att inte
väcka honom så reagerade han. Trodde han skulle tycka det var lite
läskigt att ha en stor karl klivandes över honom, men han tittade inte upp ens.
Det är så skönt, hoppas det håller i sig efter"spökåldern" som de flesta
hundar brukar få under uppväxten. Att han kommer ut på
rätt sida så att säga, för gör han det så kommer han att bli en helt
underbar vuxen vovve!
 
 
 

010708

Den lille har badat!
Fick ett mail från Susanne som talade om att Primus' syskon
varit vid sjön och simmat, så jag tänkte att det vore ju inte rätt att
undanhålla honom från detta nöje nu när det var så varmt och allt.
Sagt och gjort: vi styrde stegen mot vår egen lilla strand och jag
gick i med fötterna och plaskade lite.
Ingen Primus i närheten.
Det tog ett tag, sedan kom han och glötte lite med tassarna, men
fortfarande väldigt försiktigt.
Plötsligt gör han ett riktigt cesky-rus rakt ut i vattnet,
upptäckte att det var blött och kastade sig tillbaka upp på stranden
så långt ifrån vattnet han kunde.
"Han förstod nog inte att det ÄR mysigt att bada", tänkte jag och
tog honom på armen en liten bit ut i vattnet.
Någon meter från stranden, där det var ca 20 cm djupt lade
jag honom försiktigt i vattnet och hoppades på att han skulle inse
att det var skönt. Tji fick jag!!!
Jag har aldrig sett en hund simma så fort mot land och rusa upp
ur blötan och raka vägen genom hela stora trädgården hem
till vår trapp där han blev insläppt av husse.
SUR var han sedan hela kvällen. Och blöt.
Låg en meter ifrån mig och blängde.
Jag tror han har badat fördigt för i år......
 
 

010712

Har börjat med lite följaövningar med Primus som sagt
och det går riktigt bra. Han är glad och villig och godissugen och verkar
tycka det är roligt. Vi har även tränat "stå" eftersom vi ska på ceskyträffen
i augusti och det blir hans första utställning. Måste ju kunna uppföra sig
lite i alla fall då.
Han har rätt mycket i sig, denna lilla herre.
Enormt mycket jaktkamp, nästan för mycket. Han ägnar stor del
av dagen till att rusa runt med diverse leksaker och döda dem med mycket
morr och ruskande. Helt själv utan att man är med och leker med honom.
Jag vill ju bygga upp honom så mycket som möjligt inför ev. spökålder och
den reservation som dessa hundar ibland får för människor,
alltså på det sociala planet, men jaktkampen behöver definitivt
INTE stärkas mer. Diskuterade detta med husse i går och vi kom
överens om att det man bör stärka är ju i så fall den sociala kampen - alltså
att han vågar kampa och ta för sig ihop med folk. Att han vågar
vara lite kaxig med människor. Skulle han "spöka" till det väldigt, så
hoppas jag i alla fall att han kan ha det i botten att falla tillbaka på
och på så sätt komma ut rätt "på andra sidan".
Han får gärna bli lite för stöddig och kaxig nu - hellre det -
för det kan jag ta i tu med och det klarar jag av att dämpa
sedan om så skulle behövas, medan det är väldigt svårt att pusha fram
en hund som backar eller fräser ifrån i rädsla.
Fast det är klart.... innan vi kan kampa på allvar så måste han nog
få sina nya tänder.....
Just nu har han gluggar lite här och där blandat med nya tänder och
lösa mjölktänder, så han ser rätt lustig ut....
 
 

010718

Han är glupsk den lille.
Minst sagt.
Det är lika spännande varje morgon att plocka upp de små
högar han presterat inne under natten.
Hittills har det kommit ut:

5 tryckknappar
X antal småstenar
Små gula bitar tvättsvamp
Ett skosnöre
En finfördelad röd klädnypa
Glass- och bullpapper (utan glass och bullar i)
samt bitar av kritor i alla regnbågens färger
(ger dock ett vackert och färgglatt bajs så det blir
lite roligare att plocka upp!).

Det vill till att man har honom försäkrad, för det känns som
om det inte kommer dröja länge innan de får öppna honom för
att plocka ut något odefinierbart som inte kommer ut av sig själv....
Snacka om att ha plåtmage, för det har aldrig märkts att han
blivit dålig av något han ätit. Mage som en cocker spaniel.
 
 
 

010721

Jaha, så har han rymt för första gången då.
Släppte ut Primus och Svante för att kissa sista gången innan
natten. Det var kolmörkt och ösregnade.
Och när jag ropade så kom bara en hund tillbaka.
Det var inte Primus.
Jag ropade och lockade, provade alla medel, men han var borta.
Väck. Försvunnen. Icke anträffbar.
Tack och lov bor vi mitt ute på landet så det kan inte hända så
mycket mer än att jag blir arg. Inga vägar i närheten eller så.
Alltså gick jag in och stängde därren och tänkte att han kommer nog
när han märker att han är ensam.
Icke.
Efter en halvtimme utan hund tog jag med mig Svante ut i regnet
och hoppades att han skulle hitta den lille odågan - vilket han också gjorde
till slut. Det kom en jätteglad och genomblöt liten hund springande
som var lika glad efter att jag tagit honom i skägget och talat om att
så får man INTE göra.
Det blir koppel i morgon kväll.....
 
 

010725

Primus, Primus.... Lille vän....
Han lever ett hårt liv här hemma, det är bara att inse.
Inte får han som han vill och alldeles för lite mat delas ut
tre gånger om dagen. STACKARS honom!
Men han har dock födgeni, jag lovar att han alltid
kommer att överleva på egen hand, om han skulle komma
bort eller så.
Idag fick jag hem en stooor säck med bröd från en kompis som
jobbar på bageri. Ställde den i köket och innan den nått golvet
så kastade sig liten Primus över den och slet upp ett stort hål
i bottnen, rev åt sig en småfralla och försvann in under kökssoffan
där han svalde den i stort sett hel  för att jag inte skulle hinna ta den.
Det gick så fort att vi inte hann reagera.
OOPS! sa vi och innan vi hade kommit till "S" så hade han kastat
sig över lilljäntans bulle också (precis i hundhöjd) och svalt den med.
Men då åkte han faktiskt på däng. Av Svante, som tyckte
att den bullen minsann var hans.
Liten och suuur satt sedan Primus under soffan i köket och blängde.
Skönt, tyckte vi, då vet vi var vi har honom.
Senare på kvällen åt vi tacos inne i vardagsrummet, vid soffbordet.
Underbart, lågt bord för små valpar att norpa åt sig godsaker från,
så han ägnade kvällen åt att springa fram och tillbaka i soffan
och försöka kasta sig upp på bordet för att roffa åt sig allt
som var löst.
Till slut tappade hans elaka matte tålamodet och hivade
ut honom i köket.
Han är hungrig jämt.
Har vi för lite möss i trädgården numera? :-)
 
 
 

010730

Vi har varit i Västerås hos min mamma i några dagar,
vovvarna, ungarna och jag.
Primus har sovit med Svante i köket på nätterna och det har
gått jättebra. Inte ett pip.
En dag hälsade vi på en kompis till mig som har en stor
schäfer-blandis vid namn Mozart. En riktig slyngel, men väldigt
trevlig faktiskt. Han blev så lycklig när han fick syn på Primus
och rusade rakt på honom för att hälsa varvid lille P gav till ett
riktigt ceskyskriiiiik
("Döda mig inte!!!").
Den stora hunden tvärnitade, stirrade och gick upp på
verandan och la sig. Tio minuter senare var de dock bästa vänner
och lekte och hade skoj i trädgården. Ända tills Primus kom på att
den där stora hunden ju grävt ner lite smått och gott utomhus, så
då blev det inte intressant att leka längre. Då skulle det grävas!
Så han ägnade eftermiddagen åt att loda runt och leta ben, godisar,
gamla gurkbitar, olika leksaker och allt annat upptänkligt.
Han åt sig fram och såg väääldigt nöjd ut.
Dagen därpå var vi på Vallby - ett friluftsmuseum med gamla hus,
olika djur och hantverk. Dessutom hade de spelmansstämma
just den dagen, men det visste vi inte i förväg.
Så nu har Primus hälsat på får, getter, ankor och en galen tupp
(i alla fall blev han galen när lille P kom flängande).
Full Fart Framåt, kan man väl säga att det var.
Inte backar man för några gäss eller grisar inte, inte heller
för kor eller spelemän som det också fanns gott om.
Han trivs med att få vara med på vad det än är.
Bara man tar med honom så är han glad och det är så
himla skönt.
 
 
 

AUGUSTI
 

010801

Idag har vi haft gäster.
En kompis till mig, hennes man och deras två barn, 3 och 4 år.
SKITKUL!!! sa Primus och kastade sig i famnen på dem allihop
utom minsta killen som han snabbt märkte att man kunde flytta
på om man bjäbbade lite.
Varje gång Primus sa: VOFF! så backade Christoffer.
Jippi! Så fick man känna sig stor och stöddig då.
Men till sist satt alla på golvet och jamsade med lille P och
han var verkligen i sitt esse. Låg på rygg och gonade sig och njöt.
Han har haft lite problem med ett framben
i nästan en och en halv vecka.
Hans hälta var bättre ett par dagar men har nu kommit tillbaka.
Jag skulle gissa att han har gjort något dumt, vilket är svårt
att undvika om man går genom livet i 190 oavbrutet.
Eller så är det växtvärk. Han har växt rätt mycket på
sista tiden, det går ju alltid i perioder med valpar. Ett tag så
växer de så det knakar och sedan inte alls en stund.
Så nu lever han ett trist liv som innebär buren på natten
och dagtid när han blir för uppspelt och tossig. Men det har
gått otroligt bra, inte ett pip eller gnäll, han bara lägger sig
och somnar direkt.
Men jag känner mig så taskig för en liten valp ska ju få leka
och ha kul. Fast det är väl bättre att göra det ordentligt nu ett
tag än att han ska behöva dras med detta länge.
 
 

010803

Hundhoppning torde vara ganska välbekant för de flesta,
men hur många har hört talas om huvudhoppning?
Denna tämligen originella sport har Primus upptäckt och
tagit till sitt hjärta totalt.
Det går ut på att jag ligger raklång på golvet och lockar på
honom varvid han tar ett jättesprång rakt upp på mitt huvud
och sedan hoppar jämfota på mig för allt han är värd.
Detta skulle han kunna ägna sig åt hur länge som helst.
Märkliga böjelser??? Eller nåt, va....
Han har mycket konstigheter för sig, denna lilla vovve....
Vad har jag gjort för att förtjäna honom?
Ganska mycket gott verkar det som, för han är
SÅÅÅ underbar!
 
 

010804

Vi har börjat träna aktivering.
Dvs helt kravlös sysselsättning där han får tänka och klura
ut själv vad det är jag vill att han ska göra.
Inga "nej" eller korrigeringar, utan han får bara prova sig
fram hela tiden och gör han rätt blir det köttbulle, gör
han fel händer ingenting.
I början fattar han inte alls vad det är som utlöser köttbullen,
men det kommer efter hand.
Detta är mest en förberedelse för framtida träning, jag vill
bygga upp en kontakt, ett förtroende och en vilja att
jobba tillsammans med mig som vi har nytta av när det blir lite
mer allvar i det hela.
Har man lärt hunden att det är roligast hos matte så har
man mycket vunnet.
Han verkar rätt listig, lille P, han klurar ut saker ganska
fort. Hoppas bara han inte är för smart, för då måste man hela
tiden hitta på svårare och svårare saker, och fantasin tryter
efter ett tag.
Men just nu är det guldläge att ta tillvara all
överskottsenergi som han legat och byggt upp i buren. Han är
så vansinnigt glad bara man ägnar sig åt honom och dessutom
kan man göra något nyttigt utan att anstränga hans framben
så det får läka någon gång.
Vad månde bliva?
Nu tre dagar utan hälta.....
 
 

010806

Ännu en vända in till Kisa. Försöker släpa på Primus överallt
så mycket jag kan. En valp kan inte vara med för mycket,
de måste ju vänja sig vid folk, bilar, trängsel, skateboardåkare
och allt annat som man kan råka på i stora världen.
Primus har dock haft uppenbara problem idag.
Det blåste ganska ordentligt och överallt virvlade det
runt löv i olika storlekar och modeller och han försökte fånga
vartenda ett. Samtidigt.
De blåste ju åt alla håll, så han var tvungen att springa i
zick-zack och runt runt för att komma åt dem.
Efter en kvart var han helt slut och drog nästan inte alls
i kopplet. Annars är hans koppelteknik något egendomlig:
han sitter på rumpan tills jag gått så långt kopplet räcker,
då rusar han ifatt mig och förbi tills kopplet tar slut,
då det tar tvärstopp och han far i backen.
Bara att sätta sig på rumpan igen och börja om likadant.
Det höll på att bli en dyr Kisa-tripp dessutom.
Visserligen är det hääärligt att lille P. är så social och älskar
ALLA människor, men ibland går det till överdrift.
Idag bestämde han sig för att hälsa på en tjej som passerade,
varvid han rusade in mellan hennes fötter och lyckades trassla
in sig så det var bara en hårsmån ifrån att hon stupade
rätt i gatan. Men han blev inte rädd eller så, mest
besviken, tror jag, över att hon inte stannade och gullade
med honom.
Lille vän, hur ska detta sluta?
 
 
 

010809

.....och idag har han ätit upp våran stövelknekt.....
.....och bitit sig fast i mellanjäntans tröjärm och
"dödat" den med hull och hår. Tyvärr var hon inuti tröjan och
skrek som en stucken gris. Det kunde väl inte Primus veta
att det råkade vara en unge i ärmen, sånt tjafs. Den skulle
dö, så var det bara, med eller utan barn i.
Tack och lov är han jättebra med ungarna (om man bortser från
såna här misstag). De klappar och kramar och leker med
honom och han ställer upp på allt. Ibland blir han lite ivrig
bara, och råkar bita dem i näsan eller på andra ömtåliga
ställen, men det är ju sånt man får ta så länge han är valp och
inte vet skillnaden mellan att pussas och bitas alla gånger.
Så länge han inte gör det för att visa sig kaxig eller dum på
något vis så köper jag det.
 
 
 

010810

Så har jag gjort bort mig då....
I alla fall enligt Primus.
Jag tänkte jag skulle vara den duktiga och
ansvarskännande matten jag hoppas vara och tog
upp den lilla på bordet för att - plocka håret i öronen på honom.
Behöver jag säga att det inte var populärt?
Inte ens mutorna med blodpuddingsbitar gick hem riktigt.
Sur är det minsta man kan säga.
Men han låg faktiskt förvånansvärt stilla, även om han
då och då försökte sig på en tjurrusning.
Han ligger just nu i soffhörnet
och tänker minsann inte prata med mig, så det så!
Men det var faktiskt nödvändigt. Såna enorma tofsar kan
han bara inte gå omkring med, inte konstigt om han skulle
börja höra dåligt snart.
Dessutom börjar han lukta skunk ur mustascherna, så ett
bad är nära förestående. Kanske skulle ta det med detsamma
nu när han redan är sur. Det kan ju inte bli värre....
Och jag törs nästan inte säga det, men ingen
hälta på 6 dagar nu.
Det kanske är över?
 
 

Back to Primus sida
or to the dog page