"PRIMUS" DAGBOK

Den lille måste ju få en egen dagbok, såklart!
Här kommer hans liv och leverne att
finnas att läsa om för den som vill!
 
 

Sid 1:

MAJ
JUNI

Sid 2:

JULI
AUGUSTI

MAJ
 
 

010521

Dags att hämta valp!!!
Hade väntat på det här så länge att det kändes som
en STOOOR dag idag! Dags att åka till Susanne och få hem en liten.
Två timmar i bil med jättegriniga ungar var
kanske inte den start på dagen jag önskat mig, men nöden har ingen lag.
Det var inte lätt att välja ut en valp bland de tre hanar som fanns.
Det var väl två av dem som låg bäst till, men att välja mellan dem.....
Till sist blev det i alla fall den omtalade "Göte",
som Susanne kallade honom, som blev den utvalda.
Mest för hans sätt att alltid komma och söka upp en
och vilja vara med överallt. Jag vill ha en nyfiken och framåt
pojk och det här kändes rätt.
Under hela hemresan satt lille Primus i baksätet med Pyttan som
förtvivlat kämpade med att få honom att inte hoppa ner på golvet
och krypa fram under min stol. Men han var envis som synden,
så efter att ha hivat tillbaka honom minst tio gånger så fick han
väl parkera sig i mitt knä då, och jag
tackade Gud för att vi inte blev stoppade av polisen, för de hade
nog inte gillat det.
Väl hemma utforskade liten Primus hela trädgården, inklusive grannens
tomt och utrymmet under bilen. Sedan var det dags för en titt inne i
huset och det verkade inte bekomma honom ett dugg att han var
borta från mamma och syskon, utan
han traskade runt med svansen i vädret och inventerade hela huset.
Till slut somnade han i soffan - trött av alla nya intryck.
Jag sov på soffan med honom under natten och han kurade ihop sig vid
min hals och snarkade som en hel karl natten igenom.
 
 

010524

Liten Primus har funnit sig väl tillrätta.
Det är som om han alltid funnits här.
I natt vaknade jag klockan 03 av att han bet mig i örat. Det gjorde ONT!
Men han var glad och viftade på hela kroppen. Fick honom till slut
att somna om, under protest.
Sedan vaknade han igen vid halv 7-tiden och då var det bara att
gå upp och släppa ut honom och servera frukost.
Han har varit ute idag med Svante och lekt. De har jättekul ihop
och springer och brottas, dock har han viss respekt för farbror Svante,
och det underlättar ju.
När Svante blir för våldsam, kastar sig Primus på rygg och piper,
men så fort Svante släppt honom är han uppe igen och studsar.
Har nog torkat miljoner pölar idag, för han har sådan fart
här hemma att han inte hinner gå ut och kissa.
Kartigare och kartigare blir han och inatt ska han få sova utan mig,
undrar hur det kommer att gå?
 
 

010525

Inga som helst problem att sova ensam med Svante i vardagsrummet!
Jag har inte hört ett pip på hela natten och i morse var det
till och med torrt på golvet, och liten Primus gick direkt ut och kissade.
Han har haft min T-shirt att bädda med och det såg ut som om han har
legat i den hela natten.
Har nu totalt tappat all respekt för den äldre generationen.
Det spelar ingen roll vad Svante säger eller hur hårt han tar i,
Primus är lika lycklig och hoppar och skäller på honom.
Första riktiga tillsägelsen kom igår, när Primus klev
Svante i örat, då åkte han på en omgång och jag trodde att det
skulle göra nytta, men icke. Så nu rusar han med lika
ivriga "ceskyryck" som sin farbror och hänger med nästan lika bra.
I går var han med in till Kisa.
Det kändes inte som om jag kunde lämna honom
helt ensam hemma, så han fick följa med.
Vi satte oss på en bänk och tittade på folk och han reagerade
varken på stora lastbilar eller konstiga människor.
Det var inga som helst problem. Dessutom vet
vi nu att han tycker om glass, för Noras råkade komma i valphöjd
och det var slutet för den. Jag tror han slukade den hel!
Åter till glasskiosken med ett gråtande
barn i släptåg och en valp som var nog så rund om magen.
 
 

010528

Stordäng har Primus fått av Svante idag!
Förhoppningsvis har han lärt sig
att inte bita sig fast i äldre mäns mustascher nu, men jag tvivlar.
Svansen slokade bara en kort stund, sedan var det full fart igen.
Han är en rackare på att kampa - Primus. Jag uppmuntrar ju det
för senare arbete, men ändå. Det är väldigt olika på hundar hur
mycket de vågar ta i. Han kampar både med mig och Svante och
morrrar ända från tårna och vägrar släppa trasan.
Jag tror inte att det finns lika mycket jakt i honom - bollar och annat
man kastar är tämligen ointressant - eller så har han bara
inte upptäckt tjusningen med en läcker, gul, rullad tennisboll som
man kan rymma med och bita sönder
(och svälja nästan hel som Svante gör med sina).
Håller på att försöka utröna vad som finns i lille herrn egentligen,
så manbörjar i rätt ände när man väl börjar träna så småningom.
Det är ju rätt viktigt att man vet vad man "har i snöret" så
det inte blir fel.
 
 
 

010530

Hur många gånger måste man säga till en ceskyvalp innan han förstår det
olämpliga i att sitta inuti diskmaskinen när man håller på att plocka i den?
Svar: 16.
Hur många gånger måste man tjata och hiva tillbaka honom när han vill
fram och ligga i knät medan man kör bil?
Svar: 23.
Och vem var det som var så uppfinningsrik att han öppnade ett
nyinhandlat paket med köttfärs och glufsade i sig en större mängd
igår när han var ensam i bilen de få minuter det
tog för mig att uppsöka toaletten med ungarna?
Svar: PRIMUS!!!
Vem annars???
Är det någon som tvivlar på att jag fått ett litet hår av hin när det
gäller envishet? Knappast va?
Men han är störtskön. Har inte sett honom backa för någonting
hittills och allt tycks honom lika roligt. Han är med ute och inne och verkar
inte blivit mentalt handikappad trots att han bor i ett hus där det alltid
är hög ljudnivå (småbarn....) och en väldans rännande.  Fast det är klart,
undrar om han hade varit lika rolig om han bott hos en "normal" familj....
Nu måste han ta för sig lite för att inte bli nertrampad eller ihjälkramad.
Och visst har han växt på bara den veckan som han bott här.
Tyvärr.... varför kan de inte vara så små och söta alltid???
 
 
 
 

JUNI
 
 

010601

Vad är det som kan åla, krypa, kvida, bitas, skrika,
morra och ligga på rygg samtidigt?
Svar: Primus på bordet medan jag kammar.
Vi har haft en smärre fight på köksbordet idag, den lille
och hans matte och trots allt ovan så avgick matte med segern.
Till Primus stora förtret.
Han utgick ifrån att om han bara var envis nog så skulle
jag nog ge mig till slut, vilket inte blev fallet och han var
förnärmad i flera timmar efteråt.
Inte en blick fick jag och han låg nedanför soffan och vände
demonstrativt bort huvudet när jag ropade på honom.
Inte skulle han komma inte!
Och minsann inte kela eller pussas heller.
Det är tur att det finns välling, för den kunde han ju inte motstå,
så när den serverades fick jag väl anse mig förlåten.
Ja, en personlighet är han onekligen....
Vad ska inte bliva?
 
 
 

010602

Storstryk han den lille fått idag.
Varför?
Ja, fråga Svante hur ont det gör när små vassa valptänder
med full kraft biter sig fast i ens pung.
Han kastade sig upp ur sin middagsslummer med ett vrååål
och vräkte Primus på rygg med ett morrande som kom ända
från magen.
OOPS! sa Primus och gav till ett passande stort pip, lagom för att
Svante skulle släppa. Men han verkade inte ha tagit åt
sig så där väldigt mycket, för han traskade därifrån med svansen
bara lite sänkt och fortsatte att äta på mattfransen i vardagsrummet.
Dock var han listig nog att hålla sig på
behörigt avstånd den närmaste stunden, eftersom Svante morrade
bara Primus tittade på honom.
Så har han lärt sig något nytt idag också.
 
 
 
 

010609

Den lille terroristen har skaffat sig en ny
något tvivelaktig passion:
MÖSS!!!
Tre gånger har han fångat möss i trädgården och helt enkelt
ätit upp dem. Med en enkelt knäck bryter
han nacken av dem och knaprar sedan i sig dem
under våran altan där jag inte kommer åt honom.
Behöver jag säga att vi inte är helt överens om
huruvida vi ska ha pusskalas eller ej sen?
Så just nu gör han inte mycket annat än letar efter
nya läckerbitar när han är ute.
Vad har du sålt till mig Susanne???
Jag ville inte ha en katt, jag ville ju ha en
CESKY!!!
Fast den bit av honom som är cesky är fullkomlig.
Han är med precis överallt och ska undersöka allting.
Svansen är i topp och ingenting är omöjligt.
Han verkar så trygg i sig själv på något vis, så
grundtrygg om man kan säga så.
Och vi älskar honom sanslöst!!!
 
 

010610

I dag var det dags för premiärbadet,
eller duschen, rättare sagt.
Primus luktade pink och gammal lera, så det var bara att
hoppa in i duschen.
JIPPI! sa han. INTE!
Men han har utvecklat en helt ny teknik som jag inte sett hos någon
annan hund jag badat (och de är åtskilliga), nämligen
den så kallade "rusa-snabbt-tekniken" vilket innebär att man tar
sats längst bortifrån väggen i duschen och sedan RUSAR så
fort det går rakt fram och försöker ta sig förbi matte och vattnet.
Dock var den inte så lyckad. Han blev duschad och schamponerad
i alla fall, trots ihärdiga försök att slippa.
Sedan var det dags att hoppa upp på bordet för att bli fönad.
Inte heller det var något hit, men efter att ha ålat, krypit
och försökt springa iväg i flera minuter så gav han till slut upp
och fann sig i sitt öde.
Så nu är han ren och torr och ser ut som en liten pälsmössa
med pälsen rakt ut och alldeles fluffig.
Så i morgon ska vi förhoppningsvis kunna ta lite bilder på det lilla livet.
De brukar ju ha en viss förmåga att pussa kameran så man bara
får en stor nos på kortet så jag har tagit Benke till hjälp och
hoppas att det kan bli något kort som blir bra i alla fall.
 
 
 

010613

Vi har kommit hem från ett stooort äventyr
(i alla fall i en liten valps ögon).
Vi har nämligen varit i Linköping och hälsat på Inger med Honey (briard).
Ja, första anhalten var faktiskt veterinären eftersom det var dags
för 12-veckors-sprutan för Primus och vartannat-års-sprutan
för Svante. Lika bra att ta dem samtidigt, tyckte jag.
Primus ville inte alls bli sprutad. ICKE!
Han ålade som en mask på bordet och gnafflade veterinären i fingrarna,
tills det lades ut levergodisar.....
Då passade vi på och han märkte aldrig att han blev stucken! HA!
När både Svante och Primus var färdigsprutade så åkte vi hem till Inger
och de fick hälsa på Honey som till Svantes stora lycka LÖPTE!!!
Primus fattade ingenting utan skuttade bara runt och ville leka.
På kvällen var de kvar hos Inger medan jag var på ett jobbmöte och så
sov vi kvar över natten eftersom jag skulle på en anställningsintervju
morgonen därpå i Linköping också.
Att sova med Svante i köket ensam var inget problem för liten Primus.
Han kröp in i buren som vi bäddat i och slocknade. Hördes sedan inte av
förrän klockan sju morgonen därpå då han gick direkt ut och kissade.
Duktig pojk!
Så nu har han provat på både att gå till veterinären, att
ha barnvakt och att sova borta.
Inte illa för att bara vara precis 13 veckor fyllda.
Och allt har gått jättesmidigt. Det är inte mycket som upprör honom.
Ja, det skulle vara att sitta där bak i hundburen när vi åker bil då.
Primus har nämligen lagt beslag på platsen i mitt knä när jag kör
och än så länge går det väl, men snart nog har han växt till sig och då
är det inte lika kul längre. Våldsamma protester hördes från bakluckan
när vi åkte och han gav sig inte förrän vi var nästan inne i Kisa.
Sedan gav han upp och sov resten av vägen både till Linköping
och hem igen.
 
 
 

010617

Snacka om att han är uppfinningsrik i alla fall, den kära lilla Primus.
Vi har en grind till köket som är så fiffigt konstruerad att den slår
tillbaka och stänger sig själv (tack Susanne för idén). Detta för att inte
ungarna ska glömma att stänga efter sig.
Att komma in i köket är inget problem, då kan man bara putta lite
på grinden så går den upp, men att komma ut är värre.
Men den hindrar dock inte Primus.
Han tar sats och springer rakt in i grinden som då studsar upp
lite och då kan han slinka ut. Listigt värre.
Dessutom har han kommit på att man kan klättra upp i trappen till andra
våningen, så nu finns det ingenstans som det är "Primusfritt". Det stora
problemet är bara att han inte kan komma ner igen, så där sitter han
och piper ynkligt på översta trappsteget och väntar på att man ska komma
och lyfta honom. Fast han skulle säkert kunna om han bara orkade
försöka. Allt annat har han ju vågat prova på, så det här undrar jag om det
inte beror på ren lathet.....?
Nora och Pyttan lever ett hårt liv numera sedan Primus kom i huset.
Han har specialiserat sig på att knycka deras mackor, glassar, kakor.....
Allt som ligger på soffbordet. Det går så fort att de inte hinner med
och har de riktig otur så tar han direkt ur handen på dem.
Men han är för himla kul, den här lilla fräcka grabben.
 
 

010618

Så har Primus då blivit klippt för första gången!!!
Ja, han var nyklippt vid 8 veckor när jag var och tittade på honom, men
sedan dess har jag inte gjort det. Måste väl erkänna att jag dragit mig lite
för det efter att ha haft honom i duschen och på bordet i övrigt - han har ju
inte varit direkt samarbetsvillig.
MEN! Jag måste säga att jag höll på att trilla av stolen när det visade
sig att han bara stod helt stilla och inte rörde en fena när jag skalade av
pälsen med klippmaskinen. Otroligt! Det hade jag aldrig väntat mig.
Så det tog ca 5 minuter så såg han ut som en liten säl.
Varm och len och helt slät.
Och så mycket äldre han ser ut nu. Nästan som en stor hund, fast i
mindre format, kan man säga. Men i huvudet är han lika valpig och
drumlig som vanligt. Han har kommit på hur man tar sig ut ur vardags-
rummet nu också. Vi har ingen grind där utan vi har haft en gammal
extrasäng som man viker ihop på mitten ståendes i hallen som
vi bara vikt för dörröppningen på nätterna för att Primus
och Svante ska hålla sig på samma ställe.
Annars vet man inte vad de hittar på under natten.....
I förrgår hördes ett våldsamt härjande nere i hallen och när jag tittade
efter visade det sig vara Primus som försökt ta sig igenom resårbottnen
på sängen och nu satt fast!
Detta borde väl avskräcka honom från att försöka igen, tänkte jag,
optimist som jag är, men så fel jag hade. Han pressar sig igenom och har
han otur hamnar han lite, lite snett och då får jag rädda honom för
då sitter han ohjälpligt fast. Men han ger inte upp, han SKA igenom.
Viljestyrka? Jotack.
Terrorist? Javisst!
Härlig? JAAA!!!
 
 
 

010625

Vi har gäst här i några dagar och det gillar Primus skarpt.
Jonas som vi köpt Grabben av är här ett tag och han och den lille
blev kompisar på nolltid. Alltid nyttigt att umgås med nytt folk, så
jag är så tacksam så. Dessutom är Primus numera tjenis med alla här på
gården och springer omkring och busar med ungarna hela dagarna.
Han är rolig, den här lille killen. Han är alltid med oss när vi är ute i
trädgården och är då naturligtvis lös. Men han håller sig på vår tomt, skulle
aldrig drömma om att gå över till grannens trots att de båda tomterna
går nästan i varandra. Om det inte händer något speciellt ligger
han och sover i solen eller lullar runt på egen hand, helt i sin
egen lilla värld. Han har noll koll på omgivningen och på vad
jag gör och beter sig precis som Ferdinand under korkeken.
Han kan sitta och bara glo en lång stund på ingenting och sedan
skutta vidare efter en fjäril eller en fågel eller något annat
skoj som dök upp.
Visst blir han jätteglad om man ropar på honom - då kommer han
som ett skott - men han har inget behov av att ligga på mina fötter
hela tiden och hålla koll på vad jag gör.
Vi får väl se vad denna självständighet innebär när vi
börjar träna på allvar, för han är samtidigt så väldigt mammig.
Ett lustigt hopaplock som ska bli roligt att kunna börja plocka med
när det är dags att göra något "på allvar".
 
 

Back to Primus sida
or to the dog page